I den här glädjen och värmen som vi möter finns det också delar som är så svåra, starka och mörka. Vi känner en ödmjukhet, tacksamhet och en enorm sorgsenhet.

Sex av barnen i den här skolan bor på gatan. I och med att det är skolplikt här finns det sociala projekt som åker med buss och hämtar upp dessa barn för att de ska få chans att gå i skolan. Fantastiskt!

Det finns inga fosterhem här och barn som tas ifrån sina familjer hamnar i ett så kallat servicehus. De tas om hand men det är stort ombyte på personal så någon familjekänsla är det inte. Många av barnen bor där tills de är stora nog att flytta hemifrån, det är inte många som vill adoptera stora barn.

Häromdagen åkte vi förbi en liten park där flera risiga tält var uppställda. Det var fullt med sopor utanför och en mamma med en nyfödd bebis stod utanför sitt tält. De livnär sig på att samla papper som de säljer. När vi var i skolan fick vi veta att en av pojkarna som vi precis mött bor i ett av de tälten.. Finns inte ord.

Det är svårt att förstå vad flickan med de glittrande ögonen och det porlande skrattet varit med om. Hon har bott på gatan med sin mamma som har ett svårt drogmissbruk. I nuläget bor hon på ett av servicehusen i väntan på adoptionen som förmodligen aldrig kommer att bli av. Hon har ett stort ömhetsbehov och när jag strök henne över kinden knöt hon sig ännu mer intill oss.

Känslan av att vilja hjälpa är så ofattbart stark och hjälplösheten/maktlösheten blir så påtaglig.

Anatonias dröm är att bli översättare. Nu arbetar skolan för att få in henne på ett språkcenter en dag i veckan (en halvdag, utom ordinarie skoltid) för att öka hennes förutsättningar att nå sitt mål.

Som ni såg i tidigare inlägg var vi igår på besök i en grundskola som har elever 6-12 år. Vi blev varmt mottagna av både lärare och barn. Vi inledde vårt besök med samtal i lärarrummet. De hade så mycket frågor och var genuint intresserade av det vi hade att berätta om våra skolor.

Vi fick med oss lite läromedel hem,härligt!

Barnen går i den här skolan fyra dagar i veckan och en dag i veckan på Escola Parque.

Det är 210 elever på skolan och 5 av dem är i behov av särskilt stöd. De har ett eget klassrum där de har undervisning två gånger i veckan med en egen lärare. De arbetar mycket med att barnen ska vara inkluderade i den vanliga klassen men ändå få möjlighet till egen undervisning.

Det är mycket vanligt att medicinera barnen som har svårt att koncentrera sig. Vi träffade en flicka som berättade att hon precis hade fått medicin för att kunna vara med i klassen.

Den här skolan har ett speciellt projekt för högpresterande och högintelligenta barn. Syftet är att ge de större utmaningar och möjlighet till utveckling. De ser att många barn som tidigare varit väldigt oroliga blivit lugnare när de fått den här undervisningen. Varje barn arbetar med ett individuellt projekt. För att vara med i den här gruppen får de genomgå tester för att kvalificeras. Det är 6-8 i varje grupp. Det är lagreglerat men de har ingen egen läroplan.

Den här pojken går i den här klassen och har gjort ett projekt om solsystemet.

Det som är mycket speciellt här är att rektorerna blir invalda genom ett politiskt val, tre år i taget har de uppdraget innan det blir ett nytt val.

Rektorerna arbetar nära eleverna och nära barnen. De hjälper till i klasserna när det behövs.

Presenter är uppskattat! Barnen fick små svenska flaggor, de blev jätteglada.